MYBASE

Ser du något ovanligt med rubriken? Ja, två stycken å:n.. Då satt man här igen. Just D sjunger om jul igen på köksstereon, mamma står och kokar knäck vid spisen, rocky ligger och latar sig framför brasan och det är vitt, mörkt och kallt utomhus.

Det bestämdes redan när vi var på väg till Vietnam, att vi skulle hem till jul. Hildas syrra gifte sig igår i Sthlm och eftersom jag ändå ska till Kebne och jobba i februari så kändes det vettigare att fara hem just innan jul än just efter. Jul ska ju faktiskt firas hemma med familjen, nära och kära. Från början var det ett tveksamt beslut men direkt när flygbiljetten från Singapore till Sthlm via London var ombokad och siktet omställt så kändes det helt rätt. Vi kom inte riktigt för oss att berätta för dem där hemma, hoppades på att vi skulle bli välkommna ändå, trotts utan varsel.

Jag ringde syrran när jag var på arlanda och frågade om hon kunde hämta mig på flyget i umeå inom någon timme, det tog ett tag innan hon förstod att det inte var ett skämt. En timme senare var vi på väg in mot stan och Hanna skulle hämta upp både mor och far från deras jobb innan de skulle ut till sävar, så det passade bra. Gissa om jag såg en förvånad (delvis chockad) mor när jag knackade på hennes kontor och klev in; "God jul mamma!" och även far fick titta någon gång extra på mig innan han förstod att det var jag som satt tyst i baksätet i bilen påväg hem. Många glada tårar.

Konstigt hur fort det gick att komma hem. Efter att åkt tåg i flera veckor österut och villat omkring i ingenstanns någonstanns på andra sidan jorden i två månader så tog vi ett plan till singapore på två timmar, sen ett annat på 20 timmar och så satt man vid köksbordet i Sävar igen. Och allt ser ut precis som man lämnat det. Konstig kännsla att bara dimpa ner på ruta ett igen..

Men nu är julstöket ifull gång och jag tror aldrig jag njutit så mycket av det. Lillsyrran kommer hem på måndag och då är hela familjen samlad och jag känner att det kommer bli en underbar jul, iår igen.

Kommer med uppdatering om hur det var sista veckorna i Vietnam och Singapore inom tid, med bilder. Kommer fortsätta blogga nu under jul/nyår och sedan börjas det ett nytt kapitell; Pjolles basecamp, om livet i Kebnekaise.

Borta bra hem hemma bäst. Glad fjärde advent!

7/12 Hui Ne 16:00

Hamnade i surfparadiet Hui Ne, strax norr om huvudstaden Saigon. Det ar mest kite och vindsurf och forhallanderna ar grymma! For bra for mig.. :P Iaf sa var vi i saigon en dag, det kandes som att det rackte, vi ar val lite less pa stader. Vi gick en snabb stadsvandring och sag det man skulle se, lagomt imponerad. Daremot sa var det inte sa kaotiskt som jag har hort, visst var det sjukt mycket moppar overallt men inte varre an i Sorsogon. Det jag tyckte var mest intressant var typ el och telefonledningarna, hur de har dragit dem over gatan. Jag ska lagga upp en bild sa kommer ni forsta....

Nu har jag precis kommit fran stranden och ar fortfarande illamaende efter allt saltvatten jag har svalt. Det ar val det jag har blivit bast pa hittills. Tar kitelektioner men oftast sa blaser det for hart eller ar for stora vagor sa det gar inte sa snabbt i min utvacklig dar. Grymt mycke svarare an att kita pa sno speciellt om man inte ar vagsurfare och lar sig hur man ska lasa vagorna. Jag gor det med munnen oppen. Blandat resultat. Sa jag forsoker lara mig hur vagorna fungerar ocksa genom att glida omkring pa en body board vilket slutar med att jag flyger omkring som en socke i en tvattmaskin som loper amok pa centrifugfunktionen. Resultatet ar sand i brallorna och ogonen och annu mer saltvatten i magen. Gott. Men roligt ar det! Annars ligger vi och solar och tittar pa andra vindsurfare och kites, de finns en del grabbar (Nagon enstaka tjej ocksa) som ar sjuuukt duktiga, gor volter med vindsurfingbradorna och flyger 30meter med kites.. Ska till stugan sen i sommar och trana mer pa det jag sett. ;)

Jag blir inte rastlos iaf, det kan jag lova. Och det ar san skillnad mot lugna Filippinerna dar vi blev chockade den gangen vi sag en vasterlanning. Pa bussen hit fran saigon sa traffade vi ett par ifran Kalix och det bor typ fem andra svenskar fran olika delar av landet bara pa vart hotell.. Kommer stanna har i minst en vecka till!

Glad andra advent!

2/12 Legaspi 18:00


Tre kilometer vit strand kantad av svajjande palmer, turkosa vatten temperatur runt 30grader, inte en vasterlanning pa tva veckor, inga patrangande forsaljare, stekande sol, pa en o mitt i Filippinerna..  En vecka i paradiset. Vi hittade det! Men var det verkligen sa bra?

Med flyg fran manilla hamnade vi i vulkanstaden Legapsi for att sedan aka buss tva timmar till Sorsogon, dar bytte vi till en timmes jeepney till Gubat dar vi tog en 20 min tricyckel till fiskebyn Rizal och Rizal Beach. Redan i Legapsi markte vi att vi undkommit turistfallorna och gissa om vi sedan tog oss ut till ingenstanns. Sorsogon var den minsta staden med mest kaos i som jag nagonsin varit i, som peking varsta mopedgator fast med bara tricyckles som korde overallt pa. Det blev inte battre av att det inte fanns trottarer och att forsaljare stod mitt i gatan och skrek om ris pa rea. Vi bytte snabbt till en jepneey som var full med torkad fisk och hamnade i Gubat, en by som vi kom att tillbringa lite mer tid i. Dar fick vi tag i en tricykel som korde ut oss till Rizal, 4km ut mot kusten. Vyn var underbar och vi kom fram till ett trevaningsbetonghotellkomplex. Och vart var alla manniskor?!  Vi gick in och mottes av agaren Johnny, han holl pa att skriva en bok och passade pa att ta hand om hotellkomplexet sahar nar det ar "off season" (Det ar filipinsk vinter, tro det eller ej och ingen ar pa semester foran jul..) Han berattade att restaurangen pa hotellet var stangd men vi fick anvanda koket om vi ville. Vi blev lite skrajja och undrade vart vi skulle fa mat, men tydligen fanns det en liten lokal restaurang langs stranden som fortfarande hade oppet. Vi fick ett rum nagon vaning upp och dar blev vi nastan pacyklade av Johnnys lille sjuarige son som cyklade omkring i korridorerna pa sin trehjuling. Langre bort i korridoren tyckte jag att jag skymtade tva sma tvillingflickor som holl varandra i handen men det var nog bara en synvilla. Val i rummet sa sag vi till var forskrackelse att det var nagon som skrivit "REDRUM" pa badrumvaggen med rott lappstift............ Ja, ni ser vart jag forsoker komma. Det var en anings scary och det var val inte riktigt vad vi hoppats pa..

Val nere pa stranden sa forvann alla tankarna om hemsokta hotell. Vi gick langs den ode stranden och sag nagra fler stangda hotell. Det har var alltsa en Filippinsk resort dit inga vasterlanningar brukar fara och eftersom lokalinvanarna inte har semester sa var det tomt pa folk. Vi hittade dock en liten restaurang i byn som en gammal gumma agde dar vi kunde ata lokal frukost (fisk med ris, agg och ris, fisk och agg, ris med ris eller torkad fisk med torkat ris, med mera, med mera).

Forsta dagarna tillbringade vi pa strandhanddukarna och med vara bocker i handerna, ibland tog vi moppetaxi in till Gubat for att ata middag, det fanns aven ett litet internetcafe dar. Livet var ju underbar, okej att hotellet var stort och ode men det gjorde inget nar aven stranden var stor och ode.. Dagarna gick och jag hade last ut mina bocker och simmat med vagorna, klattratt i palmerna och byggt alla olika slags sandslott. Jag och Hilda promenerade ofta langs stranden men helt plotsligt markte vi att vi borjade promenera pa varandras nerver ocksa...

Ni som kanner mig vet hur grinig jag kan bli nar jag ar understimmulerad och det var precis det jag holl pa att bli.. det fanns ingen att prata med (forutom Hilda, men det raknas inte.. ;) ingen surfbrada, moppe, snorkelutrustning att hyra och de langa turerna in till Gubat var inte sa roliga lagre. Nar vi for till internetkafeet sa kom jag pa mig sjalv att sitta och bestalla tackbyxor och annan snowboardutrustning, kolla snowboardfilmer pa youtube och jag var helt inne i dagdrommar om sno och svensk jul.. Det brast mellan mig och Hilda och vi sa de klassiska replikerna "Jag vill inte resa med dig langre!!!" till varanda..... Jag satt pa stranden sag inte det underbara framfor mig, blev fortvivlad och hemlangtan trangde sig pa mer an nagonsin... Som tur ar var det inte forsta gangen vi brakade sa vi gjorde ett forsok att analysera vad det var som holl pa att ga snett i detta paradis, dar allt ska vara sa perfekt, kande mig lika dramatisk och lojlig som Robinson Robban...

Vi kom overrens att bada tva var understimulerade och att det ar helt okej att bli less pa nagon efter att varit strandsatta i en vecka pa denna ode strand och det var nastan tva veckor sedan vi hade pratat med en annan vasterlanning.. Tiden pa stranden hade runntit ut i sanden (hahaha) och det var dags att dra sig tillbaka till Manila, lika bra kanske. Men trotts all drama som skedde och att vi inte riktigt kande oss som hemma dar sa var det anda lite sorligt att ta farval till Johnny och gumman i restaurangen. Och nu bara nagon dag senare, sa nar man tittar tillbaka sa ser man tydligast, trotts allt, bara de ljusa stunderna i pa dramastranden. Man hor aterigen vagornas brus, ser krabbornas eviga springande, kanner lukten av havet, ser gummans vanliga leende och kanner den varma sanden under fotterna.

Visst var det paradiset, det blir bara aldrig som man riktigt tankt sig.. Imorgon drar vi till vietnam, backpackernas mecka Saigon. Forhoppningsvis hittar vi surfbrador och dykutrustning dar, nagra nya vanner och narga nya aventyr...

Glad forsta advent!