På villovägar
Medans de andra grabbarna fortsatte förberedelserna inför Sarexp 2010 så tog jag en paus i planerandet, lämnade över mina ansvarsområden och företagskontakter, packade ryggsäcken men badshorts, en bok om idrottspsykologi och min kamera. Sen tog jag planet söder ut. Skönt att komma iväg från höstmörkret, men det blev ingen vanlig solsemester, inte riktigt min stil. Destination Israel, Västbanken, där jag hälsar på min flickvän Josefin som arbetar som volontär på en palestinsk skola.
Vi bor i skuggan utav den mur som Israel byggt för deras säkerhet. Muren är stämplad som olaglig i den internationella domstolen i Haag men får stå kvar och byggas ut för att USA har lagt vetorätt på beslutet. Det ledande partiet i Vita Huset skulle tappa alldeles för många röster från det amerikanska folket om de inte skulle stödja Israels okupation av Västbanken, eller jag menar, Israels säkerhetsbarriär mot Västbanken, då detta är en stor religionsfråga.
Vi bor i Betlehem, men åker nästan varje dag in till Jerusalem som ligger på andra sidan muren. Varje gång måste vi gå igenom en hårt bevakad ”check point” där pass ska kontrolleras, väskor och bilar genomsökas. Men vi slipper lämna fingeravtryck, visa upp reglerade arbetstillstånd och hålla oss till vissa tider som palestinerna behöver. Vi är ju svenskar.
Vi har rest runt mycket i landet och sett att många av de palestinska byarna och städerna är bevakade och omringade av israelisk militär. Vem som helst får inte åka in eller ut hur som helst, men det går med ett svenskt pass och tålamod. Vi blev ofta tillsagda och utfrågade av soldaterna, det vanligaste vi fick höra var: ”No, you can’t go in there. It’s too dangerous”, ”Why do you want to go there? There is nothing to see” och “They will throw stones at you!”. Men varje gång vi kommer in till ett avskuret sammhälle så möts vi av glada och nyfikna människor som snarare kastar fallaffel och arabiskt kaffe på oss än stenar. De frågar nästan alltid vad vi tycker om muren och hur vi ser på deras situation hemma i Sverige. Det är svårt att svara på frågorna, innan jag åkte ner hit så visste jag knappt att det fanns en mur.
”Now you know that we aren’t any terrorist”. Det finns extremenister på båda sidor. Fanatiska bosättare som får skydd av Israelisk militär för att okupera palestinska marker, till och med bostäder. Hamas på Gaza remsan som gör allt för att ständigt irritera Israel med oförklariga terrordåd. Allt detta hör vi för jämnan i svenska nyheter, men det är sällan någon reagerar längre. Kriget är inne på sitt 61:a år och okupationen på sitt 42:a. Det en av världens mest svårlösta situationer och många säger att det har gått för lång tid. Det är synd att våra världsstyrande organ, som USA och FN, inte lyckas sammarbeta för att hitta en lösning.
