MYBASE

Tiden går fort, jag har inte hunnit skriva sen jag kom hit som ni märkt, men efter påtryckninar från vänner och en överansträngd axel med ett snöoväder utanför så har jag fått en tidslucka till att försöka sammanfatta de två gånga månaderna här på Kebnekaises fjällstation. Två månader har gått sedan jag lämnade umeå, vilket innebär att det börjar bli vår. Skönt att det är knappt tre månader kvar tills midsommar då vi återigen går mot mörkare tider. Jag är alltså tillbaka i Kebnekaise, samma ställe som bilden här ovan visar. Den är tagen just under sydtoppen med vy norrutöver. Jag tog den bilden i sommras och nu har jag fått fler tillfällen till att ta nya bilder just där ifrån. Här kommer några;

Ja, hur har jag det då? Alla som har varit på ett riktigt bra läger i sin ungdom kan nog förstå. Människor från hela sverige i samma åldersgrupp, iallafall i sinnet, som är öppna för nya relationer, äventyr och upplevelser. Det är lättsamma människor som vet att det blir inte roligare än vad man gör det, och visst vet vi hur man gör roliga saker! Ett exempel är när jag och min chef stod trötta i den stängda receptionen och försökte få dagskassorna att stämma, för att sedan gå direkt till personalbostaden för att vira in sig i ett varsitt lakarn i förberedelse för en fest med toga tema, så man kan säga att det är en avslappnad relation mellan arbetskolegorna.

Men togafester har vi inte varje dag. Det jag uppskattar mest i vardagen är närheten till ingenting, men ändå allt. Det är inte många ställen jag har bott på som har ski in/ski out eller climb in/climb out. Hela fjället blir en enda stor lekplats. Att kunna knäppa på sig pjäxorna, kliva i selen och limma på stighudarna direkt efter jobbet och sedan kasta sig ut i ett av Sverigest mest spektakulära åk (efter tre timmars lite tyngre eftermiddagspromenad) är livskvallité. Är man ledig en dag och vädret tilllåter är det bara att bestämma sig vid frukosten om man ska bestiga Sveriges högsta topp eller bara gräva en solgrop i en snödriva och fylla den med renskinn, fika och vänner. Eller varför inte kombiera båda två. Är man ledig en helgen brukar en weekend i Tarfallastugan vara populärt, stugan ligger i Sveriges glaciärtätaste område, omgivet av spetsiga berg med snöfyllda rännor som väntar på att bli dekorerade med slingrande ormar av våra skidor. Det är en enklare livstil i tarfalla med vedeldade kaminer, ingen el eller rinnande vatten. Less is more. Visst låter det underbart. Nu berättar jag inte den gråa historien när jag satt inblåst där i tre dagar och två nätter alldelens ensam. Det har jag förträngt för tillfället men det kan bli en bra historia att berätta senare i livet.

Så visst är det dåligt väder ibland, det har varit några kraftigare stormar här faktiskt, vi har haft vindstyrkor på 30s/m bara här på stationen vilket gör att den mesta snö som faller blåser helt enkelt bort, ett tag så var det helt renblåst i dalen nedanför oss. Så puderåken är sällsynta, men de finns och som en vis man en gång sa: han som söker skall finna.



När vädergudarna inte är på humör så finns det andra ställen att fly till än tarfalla. Som man säger så är det bara fantasin som sätter gränser, och här finns det inga. Ett gammalt kallförråd har blivit ombyggd till en klätterhall. Och nu menar jag inte hall som gymnastikhall utan farstuhall. Det är en liten skrubb som vi kallar för Climb-inn, där väggar och tak blivit smyckade med klättergrepp. Inte så imponerade vid första synen, men jag lovar att man kan göra klättringen svår för sig och få träningsvärk i underarmarna ändå. Jag brukar också sitta några timmar i veckan på en motionscykel inklämd i en maskinrum för att få upp flåset en aning till årets alpintävling som någon tok (jag) tyckte jag skulle ställa upp i. Man kan även åka monoski, appropå....

Men visst blir det jobb också. Mitt Huvudområde är receptionen och butiken på stationen. Där det även ingår att tvätta och städa ibland. Men jag har också jobbat på vaktmästeriet där jag verkligen trivs. Tar hand om det lokala reningsverket, återvinningen, komposteringen och allt som krånglar (De där lät ju inte alls kul). Kan lägga till att det innebär många utomhusarbeten, skoterkörning, finsnickerier och fikaraster. (Så, lite bättre).

Jag tjänar inga större pengar på jobbet, iallafall om man jämnför med vad mitt tidigare jobb på Volvo gav. Men jag äter och bor billigt. Småutgifterna är få när man sällan tar en fika på stan eller går på bio. Det är två mil med skidor plus en timme med buss enkel väg till närmaste stad, Kiruna. Men internethandel är däremot något som lätt kan missbrukas. Vilket leder till att det lilla som kommer in på kontot har en vana att gå snabbt vidare till någon internetsajt som säljer alpin eller friluftsutrustning i syfte för att man ska kunna ta sig ännu längre bort, närmare ingenting.

Mer kommer nog eftersom, ska försöka bättra mig. Men som sammanfattning; det är lätt att leva enkelt.