MYBASE

Nu har jag mitt dykcert.... heeeelt otroligt! Det brukar ta tre till fyra dagar for folk att ta det men jag och Hilda gjorde det pa tva. :) Det gar inte riktigt att beskriva hur det ar att dyka, ungefar som att fantisera hur det ar att flyga eller vara i rymden. Vi har bara dykt ute vid en o med korallrev, inte ett enda bassangdyk. Det var jag, Hilda, en jattebra instruktor fran australien, en kock/batkapten och en hel bat for oss sjalva. Vi dok 4 olika dyk vid revet och sag de mest konstiga varelserna och vaxterna som fanns, havsskoldpaddor redan forsta dyket! ca 26-30 grader i vattnet och 15-20meter sikt. Vi hade vatdrakt sa det var lugnt (Det var ju sa kallt....). Gjorde massor med ovningar, tog av oss hela utrustningen under vattnet, av med cyklopen, andades fran varandras tuber om man sjalv skulle fa slut pa luft (Vilket jag fick en gang, mer om det sen;) lite livraddning och hur man ska rakna ut hur snabbt man kan ga upp till ytan och hur lange man masta vara uppe vid ytan innan nasta dyk for att andas ut all koldioxid som fastnar i kroppen pga det hoga trycket (Ratt mycke teori kvallstid).
 
Spm sitsta dyket for vi till en 40m djup lagun insprangd i ett berg. Vi fick klattra lite for att ta oss dit med all utrustning och bara forsta synen innan vi hoppade i var helt optrolig. Det som var sa speciellt med den har lagunen (Eller sjon egentligen) var att den hade bade sot och saltvatten men inte blandad for att sotvattnet kom fran varma kallor och hade en temperatur pa 37+ grader! Vi dok i i det "kalla" 30 gradiga vattnet, sikten var pa runt 30m sa bara det gjorde dyket mer speciellt an de i havet. Inga vagor eller strommar heller. Vi gick ner pa 15m djup och med tva decimeters skillnad blev det helt plotsligt 38grader varmt! Inga vatdrakter den har gangen... Skicktet kallas for termocline och det gav ett grummligt ljus och ibland sag det ut som norrsken. Jag svavade fram med ena armen i 30grader vatten och den andra i 38, ett tag, sen borjade det 30gradiga vattnet kannas kallt sa vi gick ner till 18meter.. Solen los upp klippvaggarna runt om som gick stupratt ner och kladdes av stallagiter. Det paminde lite om stallagitgrottorna i Guilin som jag laggt upp foton pa men nu var det inte lysror som los upp berget, vi flog ljudlost fram och det vi var verkligen de enda som var dar... forutom alla cleaning shrimps som krop upp pa ens hand nar man stack den i sanden och genast borjade ata "smuts" fran en, precis som i Nemo.. :)

Jaja, den lyckliga historien slutade iaf med att vi lag kvar sa lange sa vi blev sena till ytan, det var ingen panik alls utan vi hade allt under kontroll. Jag signalerade hela tiden mitt lufttryck till var instruktor och jag som forbrukar ganska mycke syre (Da jag blir sa exhalterad och vill simma omkring overallt) fick lagt tryck forst. Men helt plotsligt nar jag hade ungefar 10min kvar sa borjade min BCD (flytvast som man reglerar med luft om man vill sjunka eller flyta) lacka! jag och Hilda forsokte fixa en slangkoppling som lackte men det fungerade inte. Kande att det borjade bli tugnt att andas, hade bara nan minut luft kvar men vi var bara pa 3meters djup sa ingen panik. Fast vi skulle gora en "safety stop" under vattnet for att andas ut all koldioxid innan man gar upp men det skulle jag inte fa tid till. Jag simmade fram till instruktoren med sista andetaget. Signalerade att jag hade slut pa luft och fick hans extra regulator att andas ur. Vi genomforde var safety stop som planerat och gick sen upp. Inga problem! Ar lite mer skraj nu an da faktiskt. Visst, det var ingen fara alls och vi gjorde precis som vi lart oss. Men anda, det ar ju anda mardrommen att fa slut pa luft under ytan. :)   

skont att skriva av sig lite. Lite svart att ens sjalv forsta vad man varit med om. Igen. Imorgon ska vi ut till nagra vrak. USA sankte 28st japanska krigsfartyg har i en overraskningsattack under 2ww. Ska bli sa tufft! Stannar har en vecka till sen flyger vi till manilla (Forhoppningsvis inte farja, da vi har daaaaliga erfarenheter fran filippinska farjor) och sen flyger vi till Phnom Phen i Vietnamn den 3:e december.. jahoooo!
 
Living the dream. ;)